Dukat bord, Konstfack 2020

Respons

“Vi kom in i ett rum där vi alla hade våra platser markerade. Det var findukat och stod en person, såg väldigt auktoritär ut från början. Fick en känsla av att det inte fanns så mycket att säga till om - det var bara att sätta sig på sin plats och vänta på vad som skulle hända. Man förstod på dukningen att det var ett särskilt tillfälle med tända ljus och snittblommor och just namnskyltarna - kändes viktigt. Hade en tilldelad plats. Vi var fysiskt med i performencet.”

“Vi tänkte att det kan vara ett behov vi människor har av att vara en del av en grupp, att bli accepterade och känna delaktighet - lite sektkänsla och att det ofta kan finnas någon som använder det som maktmissbruk. Isac åt inte först men sen när du sa till så åt han. Du var där och sa att du ska äta upp den och då tog han den ändå.”

“Det blev en så verklig känsla, jag visste att det var gelatin i godiset och jag ville inte äta den men så kände jag ändå en osäkerhet - ska jag bara svälja den ändå? Men sen kom jag på - det är bara ett performance, men man fick verkligen den känslan att det blev verkligt.”

“Alla tre reagerade olika när vi fick pillret. Jag låtsades äta den men gömde den i handen, x svalde det och y lämnade det på tallriken. Jag tänkte jag litar inte på det här! Det kändes lite som att det skulle bli ett masssjälvmord - det var den känslan, men jag ville se vad som hände så att jag inte riskerade att bli utkörd - därav låtsades jag ta den.”

“Sen tänkte vi också på hur du talade till oss som smarta i gruppen, det förhöjde oss verkligen som grupp, vi är de upplysta, ännu mer att vi blev en grupp och alla ska göra samma sak och vi vet vad som är bäst, vi som grupp. Det var också väldigt smart.”

“Du hade total kontroll och höll masken!”

”Tydligt utformat hela performancet.”

“Jättebra förberett.”

“Vi pratade mycket om hur vi blev som grupp och att det fanns en auktoritär ledare och att det skapades underliggande tvång. Och också maktmissbruk såklart. Ditt språkbruk som var väldigt avancerat, du var förberedd, du hade lappar. Man kunde inte kontra mot dig på något sätt. Sen går du och delar ut Jellybeansen. Du säger ord utan att berätta vad som sker eller ska ske. Då skapas också ett tvång att jag måste äta den här för att alla andra gör det och för att du säger åt mig. Straff. “

“När du pratade om hur smarta vi var och alla här är utvalda för vilka vi är. Då slappnade jag av helt och köpte det totalt - jag är utvald. Det var en ganska kroppslig upplevelse. Att få vara med om det här.”

“Vi var speciellt utvalda och undertonen var att vi visste vad det handlade om, som vi pratade om förut, det som ni vet, men jag vet ju inte vad det var?”

“Jag kände att jag ville hjälpa dig i performance på något vis, att man vill att det ska bli ett bra performance, jag hade kunnat skita i vad du sa och inte spela med, men man vill ju göra det på något sätt, kanske pga vi känner dig, man vill ju se var det leder till.”

“Du sa att du ville spela med och hjälpa Belinda, men jag vill ju också se vad som händer om jag ställer mig utanför det. Jag fick connections, Johnstowns Massacre - det största kollektiva självmordet som hänt, och då tänkte jag undrar vad som händer om jag väljer att aktivt inte vara med. Och då fick jag ju straffet - då gick jag ju ut och då var jag: fan nu missar jag vad som händer. Varför var jag så dum så jag inte gömde den, för jag tänkte tanken men sen så ba: tänk om hon ser mig. Övervakande. Du gick ju runt också och det var jätteobehagligt att du gick bakom en.”

“Ja, vad pratade du om? Bara tomma ord.”